Bakgrund - ett livslångt intresse

Förfäderna.

Som många andra modelljärnvägare har jag viss anknytning till SJ. Min morfar, Johan Wikström, född 1873, var lokreparatör med olika stationeringar i Norrland.

Min mor jobbade under en period ”vid bommarna”, alltså fällde järnvägsbommar manuellt då tåget kom.

Min morbror, Helge Wikström, var under större delen av sitt liv banvakt med stationering bl.a. i Morshyttan.

Barndomen

 Själv föddes jag 1949 i en liten stuga som ligger 60 meter från Norra stambanan.

 Banarbetet hade ju en annan karaktär på den tiden med mycket folk och allehanda fordon inblandade. Det bästa jag visste var att klättra upp på järnvägsstaketet, beskåda myllret av banarbetare och lyssna till deras mustiga historier och kommandon.

1959 fick jag efter mycket tjat ett Märklin -tåg i julklapp. På den här tiden såldes modelltåg lite överallt och min nybörjarsats köptes i Horndals färghandel för 75 kronor. Satsen innehöll en liten trafo, ångloket 3000, två små personvagnar, en godsvagn och en skenoval.

På den här bilden, tagen någon av mellandagarna 1959, kör jag mitt sprillans nya tåg och min brorsa Gunnar agerar trainspotter.

Julen 1960 fick jag ytterligare ett lok av min brorsa. (Se bilden)

Nu följde några år med intensiv tågtrafik. Anläggningen monterades på en plywoodskiva och ett försök med landskapsbygge resulterade i att 5 kg gips stelnade redan i sin hink. (Till övriga familjens förtjusning.)

Sedan följde modellflyg, mopedåkning, sjömansliv, Beatles och studier. Under många år kunde jag titulera mig kartongrallare eftersom jag släpade med mig tåggrejerna till olika boenden. Ibland kopplade jag ihop några skenor och provkörde loken  och drömde om den dag jag skulle få möjlighet att bygga en permanent anläggning.

Medelåldern 

Åren gick och jag hamnade så småningom som högstadielärare i Hedemora. Hösten 1991 fick vi komma med förslag på tidskrifter till skolans bibliotek. Eftersom män aldrig blir annat än pojkar föreslog jag förstås Allt om Hobby.

Då första numret kom fick jag syn på annonsen här nedan. Jag kände då genast att jag ville äga detta lok. "Köper jag det inte kommer jag att ångra mig hela livet", sa jag till min hustru. Eftersom hon inte vill förstöra mitt liv så blev loket mitt och min andra karriär som modelljärnvägare var igång.

Jag började köpa på mig en del nytt "rullande materiel" och ville då förstås kunna köra nyförvärven. Därför gjorde jag i ordning en skiva som kunde vevas upp i taket, till
mina döttrars förtjusning.

En riktig "anläggning" var dock förstås drömmen och efter förhandlingar med övriga familjen frigjordes ett mindre utrymme i ett rum och planeringen kunde börja.

Efter ett tips i boken Railroading with Märklin H0 (Carl Weaver, Greenberg´s förlag) började jag med att bygga en modell av anläggningen i skala 1/10.

Som synes av nedanstående bilder blev anläggningen högst konventionell i sin uppbyggnad.
Öppet ramverk, nät och gips och massor av spår och tunnlar. I anläggningens "skelettstadium" sa min fru:
"Det ser ut som en berg-och dalbana".

Anläggningen blev dock aldrig riktigt klar. Jag insåg att vårt hus inte var stort nog för två vuxna, tre barn och en modelljärnväg. Jag hade också börjat tycka att anläggningen var för liten och plottrig. Men jag hade fått rejält blodad tand och var fast besluten att fortsätta med hobbyn.

Jag måste alltså EXPANDERA. Frågan var nu hur detta skulle gå till?