Källforskningen vid ett anläggningsbygge som mitt kan bli hur omfattande som helst, och en hobby i sig. Det är ju faktiskt ett lokalhistoriskt projekt att återge hur en miljö såg ut för 40-50 år sedan? Om man under rimlig tid ( d.v.s. under sin levnad ) ska få fram en "färdig" anläggning måste man dock försöka begränsa sig.

Egna promenader i trakten är till stor hjälp. Jag har upptäckt att, trots att jag avbildar ett terrängavsnitt där jag lekt som barn, så är jag ändå väldigt osäker på hur det egentligen ser ut när jag står och skulpterar i min anläggning.

Att be folk på trakten att rota fram gamla fotografier kan också ge en del. Svårigheten är att få folk att inse att deras bilder kan vara värdefulla ( för mig som anläggnings-byggare ). "Jag har bara någon enstaka bild", säger man ofta, och inser inte att det kan vara just den bilden som jag saknar. En annons i lokaltidningen där man utlovar ekonomisk ersättning för lån av foton kan eventuellt också ge resultat.

Den verkliga guldgruvan i min källforskning har emellertid varit Arne Åberg (bilden nedan) som var stins i Morshyttan åren 1948-1963. Vi gjorde i slutet av 90-talet flera strövtåg vid det gamla stationsområdet och försökte att dra oss till minnes verksamheten på 50-talet. Arnes son, Per-Arne, tog under 50-talet en hel del svartvita bilder med järnvägsmotiv och negativen till dessa har han vänligen lånat ut till mig.

Arne Åberg avled i september 2001 i en ålder av 85 år.