Nu hade jag alltså bestämt både förebild och epok. Då gällde det att ta reda på hur det såg ut i min förebild, sommaren 1959.
Källforskningen vid ett anläggningsbygge som mitt kan bli
hur omfattande som helst och en hobby i sig. Det är ju faktiskt ett lokalhistoriskt projekt att återge hur en miljö såg ut för 40–50 år sedan. Om man under rimlig tid (d.v.s. under sin levnad) ska få fram en "färdig"
anläggning måste man dock försöka begränsa sig.
Det första jag måste utforska var terrängformerna på det avsnitt jag skulle avbilda. Det var ju enkelt, så till vida att terrängen är ju
rätt statisk. Egna minnesbilder, och även promenader i trakten, med kamera och skissblock, gav mig ett bra underlag trodde jag. Men när jag sedan började formge min anläggning upptäckte jag ändå att jag var väldigt
osäker på hur topografin egentligen såg ut. Detta trots mina promenader och att jag avbildade ett terrängavsnitt där jag lekt som barn. Det blev alltså flera återbesök innan jag kände mig något så
när nöjd.
Så var det kulturlandskapet. Där hade det skett en del förändringar mellan 1959 och 1996. Området runt mitt barndomshem var ändå sig ganska likt från 1959 och här kunde jag förstås
luta mig mot egna minnen och diverse familjefotografier. När det gällde området vid Morshyttans station blev det dock det lite marigare. Visserligen hade jag egna minnen även härifrån, men inte lika starka som från trakten
vid mitt barndomshem. Dessutom var stationen och omgivande byggnader borta sedan många år och gräs och sly hade tagit över.