Ramverk och teknik

OK, visionerna var nu fastslagna. Dags att gå från tankar till handling.

Öppet ramverk hade jag provat på min inneanläggning och jag beslöt att använda samma uppbyggnad här. Fördelen med öppet ramverk är att det då är enkelt att bygga landskap på en lägre nivå än rälsen och att anläggningen blir lätt åtkomlig underifrån.

För att ramverket skulle bli riktigt stadig limmade jag L-balkar av "entumfyra, råplan". För extra stadga skruvades hela ramen fast i väggen.

Ingenting spikades, utan allt skruvades med självborrande skruv. Fördelen med detta är att det är lätt att lossa på skruvarna och ändra om något blivit fel, och det blir det alltid… På ramverket monterade jag ”ståndare” där jag skruvade fast en profilsågad rälsbädd bestående av en sandwich av 10 mm plywood och 10 mm asfaboard.  

Den räls jag valde är Märklins K-räls, vilken finns även som flexräls i längder av 900mm. Detta är bra för då kan man minimera antalet skarvar och därmed minska risken för spänningsfall. Rälsen skruvades fast i asfaboarden med Märklins rälsskruvar. Alla växelmotorer monterades underifrån.

Min bana blev tekniskt mycket konventionell. Den är indelad i sektioner som kopplas av och på från mitt hemmagjorda ställverk. Sektioner och växlar regleras med billiga strömbrytare från Clas Ohlson .

OJ, vilket "skatbo".

Under hela anläggningen går också en blank "jordledning" som länkas av till rälsen med jämna mellanrum för att undvika spänningsfall. Alla ledningar är grova och väl synliga underifrån.

 De första åren körde jag mina tåg helt analogt, men det skulle så småningom bli en ändring…

(Ställverket på bilden byttes ut i samband med utbyggnaden av min anläggning, hösten 2017.)