På min tidigare innebana formade jag landskapet med den klassiska metoden”kycklingnät och gips”. Jag tyckte dock att detta var en ganska slaskig metod med flera nackdelar. För det första känns det som att man skulle
behöva ett bergborraggregat när man ska plantera träd. Topografin i ett gipslandskap blir också ganska ”statisk”. Man kan ju råka ut för att man först efter ett tag ser att ett terrängavsnitt till exempel
blivit för högt, jämfört med förebilden, och om man då byggt med den traditionella kycklingnätmetoden, sitter man där med skägget i gipset.
Nej, nu skulle jag prova en annan metod som jag fått tips
om, nämligen att forma terrängen i cellplast. Enkelt uttryckt kan man säga att cellplasten finns i två varianter: Den vita, i folkmun kallad ”frigolit” och den färgade, kallad ”markisolering”. Den vita är
smuligare och den färgade tätare.
Den som vill veta mera om frigolit och frigolitbearbetning kan läsa min artikel ”Cellplast på anläggningen” i Allt om Hobby, nr 8, 2015. I den artikeln beskriver jag moderna redskap
men när jag jobbade med cellplast, nästan 20 år tidigare, använde jag mestadels ”hempul”. Detta är dock inget jag tänker rekommendera igen eftersom det nu finns fabrikstillverkade, relativt billiga, grejer att köpa.
Nå, tillbaka till min anläggning! Cellplast skulle ju förenkla terrängjustering och trädplantering men det fanns ytterligare en anledning att jag valde detta material framför gips och kycklingnät. Jag tänkte göra
landskapet i form ”öar” som jag kunde lyfta ur anläggningen och slutbehandla i min verkstad och då är ju låg vikt en fördel.
Men hur skulle jag bearbeta cellplasten på bästa sätt?
Jo,
jag använde två sorters hemmagjorda verktyg och båda två fungerar enligt glödtrådsprincipen.
Det första verktyget (se bilden) ger mig möjlighet att "skopa ur" material i terrängen.