Terrängen

På min tidigare innebana formade jag landskapet med den klassiska metoden”kycklingnät och gips”. Jag tyckte dock att detta var en ganska slaskig metod med flera nackdelar. För det första känns det som att man skulle behöva ett bergborraggregat när man ska plantera träd. Topografin i ett gipslandskap blir också ganska ”statisk”. Man kan ju råka ut för att man först efter ett tag ser att ett terrängavsnitt till exempel blivit för högt, jämfört med förebilden, och om man då byggt med den traditionella kycklingnätmetoden, sitter man där med skägget i gipset.

Nej, nu skulle jag prova en annan metod som jag fått tips om, nämligen att forma terrängen i cellplast. Enkelt uttryckt kan man säga att cellplasten finns i två varianter: Den vita, i folkmun kallad ”frigolit” och den färgade, kallad ”markisolering”. Den vita är smuligare och den färgade tätare.

Den som vill veta mera om frigolit och frigolitbearbetning kan läsa min artikel ”Cellplast på anläggningen” i Allt om Hobby, nr 8, 2015. I den artikeln beskriver jag moderna redskap men när jag jobbade med cellplast, nästan 20 år tidigare, använde jag mestadels ”hempul”. Detta är dock inget jag tänker rekommendera igen eftersom det nu finns fabrikstillverkade, relativt billiga, grejer att köpa.

Nå, tillbaka till min anläggning! Cellplast skulle ju förenkla terrängjustering och trädplantering men det fanns ytterligare en anledning att jag valde detta material framför gips och kycklingnät. Jag tänkte göra landskapet i form ”öar” som jag kunde lyfta ur anläggningen och slutbehandla i min verkstad och då är ju låg vikt en fördel.

Men hur skulle jag bearbeta cellplasten på bästa sätt?
Jo, jag använde två sorters hemmagjorda verktyg och båda två fungerar enligt glödtrådsprincipen.

Det första verktyget (se bilden) ger mig möjlighet att "skopa ur" material i terrängen.

Mitt andra skärverktyg var en hemmagjord "traditionell" frigolitskärare.

Anledningen till att jag använder också detta skärverktyg är att jag då kan avverka större volymer än med skopningsverktyget. Jag "strimlar då upp" terrängpartiet och skär det på båda ledder. Lite svårt att förstå kanske, men titta på bilden så kanske det klarnar.

Då jag fått till formerna något så när, limmar jag ihop strimlorna igen med hjälp av en smältlimpistol avsedd för lågtemperatur-lim. Därefter jämnar jag till det hela med skopningsverktyget.

Här nedan syns en bild på terrängen i ett tidigt byggstadium. Det blå partiet i förgrunden är markisolerings-frigolit. Den är stadig och slipbar men dyrare än den vita.

På väggen har jag hängt upp den "skala 1:1 ritning" över anläggningen som jag började med att göra.

Till merparten av min ursprungliga anläggning använde jag vit frigolit. Den finns i olika tätheter och den kvalitet jag fick tag i kunde faktiskt slipas med femmans sandpapper.

Terrängfinish:
Efter att ha grovskulpterat ut terrängen med mitt glödtrådsverktyg var det dags att spackla. Först använde jag Woodland Scenics Foam Putty som är en sorts ”frigolit i spackelkonsistens”. Sedan gick jag över till One Strike Filler som är samma sak, alltså ett lättviktsspackel, men går att få tag på mycket billigare i en färghandel. (Den här typen av lättviktsspackel finns också under andra namn. Fråga bara efter ”lättviktsspackel”.)  

På de ställen där man vill ha underlaget alldeles slätt, måste det förstås slipas.
Det gjorde jag med 3M Superflex slipsvamp medium.

Därefter målades frigoliten i lämplig ”jordfärg” och sedan var det dags för ”strössling”, alltså anbringande markvegetation. Jag penslade Woodland Scenics ”Scenic Cement” på frigoliten och sedan strödde jag ut Woodlands ”turf” och ”coarse turf” av lämpliga kulörer i limmet. När turfen torkat fast sprayade jag över Scenic Cement för att ge extra stadga på ”mark-luddet”. (Sedermera har jag upptäckt att det går precis lika bra att ersätta Woodland-limmet med vanligt utspätt vitlim…)

Strössling är ett av de roligaste momenten i anläggningsbygget. På ett ögonblick förvandlas frigoliten till ”terräng” och blåser liv i landskapet.