Här var det Morshyttsjön som gällde! Badbyxorna hängde på cykelstyret hela sommaren. På vägen till sjön kunde man slinka in i affären i Morshyttan och köpa en läsk. Läsken fick man själv hämta i matkällaren med de snedställda dörrarna, i uthuset.
Utanför badbryggan var det bråddjupt så man bottnade inte. Och vad gäller bottnen, så var det bara dy. När jag var liten hörde jag ibland folk säga ”Morshyttsjön har ingen botten”. Det tog många år innan jag förstod vad som menades med det. I min fantasi var sjön skräckinjagande och dess djup sträckte sig ända till jordens medelpunkt.
Innan man lärde sig simma fick man hålla till i den bassäng som låg och flöt på ett par tunnor vid sidan av bryggan. Per Arne Åberg och Per Olle var hjältar för oss smågrabbar. Per Arne listade ut att det fattades en bräda i bassängen och lyckades simma under vattnet och åla sig in i öppningen, utifrån sjön. En sommar jobbade han på verkstaden i Morshyttan och skadade ett finger. Detta hindrade honom inte från att bada. Jag minns hur han simmade ute i sjön med ena armen uppsträckt och handen i paket. Olle var en baddare på att dyka. När han kom till badplatsen började vi pojkar tissla ”Nu kommer Olle, nu kommer Olle...” Och när han kom ner på bryggan tjatade vi ”Dyk, Olle, dyk, Olle...”
I perioden mellan islossning och bad metade vi. Mört på deg var vårt standardupplägg. Mörten nappade villigt och katten fick smörja kråset ordentligt när man kom hem. Under fiskekvällarna vid Morshyttsjön brukade årets första gök ge sig till känna. Morshyttsjön var visserligen en dysjö men vattnet var så rent och klart att vi drack det utan att tveka om vi blev törstiga.
Lasse Nyström och Nygårds Bosse vid Morshyttsjön.
Foto från Nygårds Bosse.