Planering

Först vill jag klargöra några viktiga begrepp. (Kanske jag borde ha gjort tidigare...)
Min vän(?) och nät-trätobroder Mölle-Mats brukar kalla stationshuset i trädgården för ”Lilla Morshyttan”. Lilla Morshyttan har också kommit att bli benämningen på den ursprungliga anläggningsdelen utefter ena långväggen inne i stationshuset.  

När jag så började planera min utbyggnad tyckte jag att det kändes otympligt och opersonligt att kalla den för ”utbyggnaden”. Eftersom den skulle gestalta ett sorts nytt Rossberga där jag tagit mig friheten att ”möblera om” en hel del, beslöt jag att kalla den för just ”Nya Rossberga”.

Sammanfattningsvis:

Lilla Morshyttan = den ursprungliga delen av anläggningen. (Översta långväggen på bilden nedan.)

Nya Rossberga = utbyggnaden som påbörjades 2017. (Nedersta långväggen på bilden nedan.)

Morshyttan - Rossberga 1959 = Lilla Morshyttan + Nya Rossberga. (Alltihop på bilden nedan.)

Ni hänger väl med?

 

Efter diverse funderande blev det alltså ungefär så här:.
Uppställningsbangården/körplatsen flyttades till gavelväggen.
Nya Rossberga kom att koncentreras till nedre högra hörnet.
Mellan körplatsen och Nya Rossberga nöjer jag mig med en relativt smal hyllbana.

Den ”halvö” jag tidigare visionerat om beslöt jag nu att stryka helt. Under åren hade jag besökt en del anläggningar där jag upplevt det fria golvutrymmet som lite snålt. Nu satsade jag på att prioritera svängrum för mina besökare.

 

Definitionerna av Lilla Morshyttan och Nya Rossberga kanske kändes krånglig, men när jag nu ska försöka beskriva uppbyggnaden av Nya Rossberga blir det tyvärr ännu värre.

Nedanstående skiss visar byn Rossberga. Rakt igenom byn går ”Byåsen”, det gulmarkerade området. På ena sidan av åsen rinner Årängsån och på andra sidan av åsen rinner Täftån. Pilen nere till vänster visar den tänkta betraktningsvinkeln på anläggningen.

Men nu blev det problem! Flera av de byggnader jag ville ha med på anläggningen, till exempel affären, småskolan och kvarnen, ligger på bortre sidan av åsen och skulle därmed inte synas.

Hur skulle jag då göra?
Jo, jag flyttade helt enkelt byggnaderna till ”min” sida av åsen och lät kvarnen hamna vid ”fel” å. Simsalabim!

Och nu fick jag ännu en lyyysande idé! Det gäller järnvägen som syns i nederkant på de båda skisserna ovan. Det är den normalspåriga järnvägen Näs-Horndal, som låg just här mellan åren 1921 och 1953. En järnväg jag faktiskt själv minns mycket väl. Här en bild från det sista reguljära tåget på banan, 1953. (Foto: Martin Englund)

Min lysande(?) idé var alltså att låta den elektrifierade statsbanan helt enkelt gå över i den oelektrifierade Näsbanan. Jag kan väl säga att denna geniala lösning alstrade en hel del kommentarer när jag presenterade den för mj-kollegerna på nätet….

OK, utifrån skisserna och idéerna började jag göra en fullskalaritning på ett stort omslagspapper.

Idéerna och skisserna kom sedan att justeras vid flera tillfällen men nu var det i alla fall dags att börja grovsnickra en grundstomme.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

09.03 | 17:04

Hej Sture,
jag har hittat en bild av Elis Ramsell och hans första Taxi som du tagit. Kan Vi få använda den i en företagsbroshyr för Västanhede Trafik?

...
03.03 | 21:06

Japp, Ulf, jag har k-räls.
Och visst är mittkontakterna onödigt påträngande. Speciellt i växlarna.

...
03.03 | 18:03

På din bana tänker man inte på mittkontakterna. F.ö. har du väl som jag K-räls? Varför byter inte Märklin K-rälsens mittkontakter till mer diskret C-rälslika?

...
08.09 | 20:15

Oj, det var långt fram i tiden, det...

...
Du gillar den här sidan