Terräng och hus

När stommen, rälsen och elektriciteten nu var avklarade var det dags att ta itu med terrängen. Den skulle, precis som i Lilla Morshyttan skulpteras i cellplast.

Den här gången övergav jag dock mina hemtillverkade frigolitskärare till förmån för fabrikstillverkade Proxxon. De kostar förstås en del men kvalitetsmässigt överglänser de rejält, åtminstone mina, hembyggen.

Verktygen finns utförligt beskrivna i min artikel ”Cellplast på anläggningen”, Allt om Hobby, nr 8, 2015. (Finns i tidningens digitala arkiv, tillgängligt för prenumeranter.)

Se också gärna min Youtubefilm ”Nyttiga verktyg för cellplastbearbetning",
del 1, här
och del 2, här.

Tillbaka till landskapsskulpterandet. Jämfört med Lilla Morshyttan blev det nu marigare eftersom topografin åtminstone delvis, skulle bli en ren fantasiprodukt. Även här skulle jag jobba med forcerat perspektiv och prova ut lämplig husstorlek med hjälp av provisoriska mockuper.

Så småningom skulle jag förstås även bygga ”riktiga” husmodeller så därför var det lika bra att redan nu göra en uppmätning av förebilderna. Den 6 november 2017 gick jag, tillsammans med min syrra och svåger, en sorts ”extern husesyn” bland de kåkar i Rossberga som jag räknade med att ha med på anläggningen.

Här ser vi min svåger Torbjörn som ”pinnpojke” vid det gamla magasinet i Rossberga.

Med hjälp av ett skjutmått kan jag sedan, med hjälp av den mätsticka Torbjörn håller, göra en ritning att använda vid tillverkning av en mockuper. Ritningen blir också ”good enough” till kommande bygge av en ”riktig”modell.

Terrängen, mockupernas storlek och deras placering, är en process som tar ett tag och ju mera  man kan visualisera den blivande anläggningen, desto mera blir det av ”gör om, gör rätt.

Här ser vi terrängen i Nya Rossberga i strimlade profiler och med provisoriska mockuper utplacerade på försök….

… och här har terrängen fått lite provisorisk färg och mockuperna lite mera detaljer. Husen börjar nu få en placering som känns godtagbar.

Som vanligt upptäcker man som modellbyggare att utrymmet är för litet för allt man vill ha med. Då får man ”killa sina darlingar” eller kanske tänka utanför boxen, vad gäller placeringen. Eftersom jag har dålig killerinstinkt så blev det för mig mest att tänka utanför boxen, vilket jag nu ska berätta om.