Markusbo

Nu är vi framme vid den sista platsen som är utlokaliserad från Nya Rossberga-hörnan. För att orientera oss lite lägger jag ut den här bilden.

Närmast till vänster, utanför bild, ligger Vilvallen, och strax till vänster om denna har vi Nya Rossberga-hörnan. Till höger, utanför bild, finns Morshyttans station.

Till vänster på bilden ser vi Småskolan och Rappens, vilka jag nyss beskrivit. Mitt i bild, i det med avsikt dunkla hörnet, ligger den nya körplatsen/dolda bangården. Till höger om dolda bangården ligger banvaktsstuga 109, ”Markusbo”.

Markusbo hör egentligen inte till Nya Rossberga utan till Lilla Morshyttan. Men när jag började bygga min bana för drygt tjugo år sedan hade jag nog inte en tanke på att även bygga Markusbo, men ni vet, det ena ger det andra… Via en diskussion på gamla Stinsensforum om de italienska Caproniplan som ingick i det svenska flygvapnet 1940-1945, gick associationerna igång. Markusbo hade ju faktiskt anknytning både till flygvapnet och Italien. Dessutom fanns en viktig anknytning till min släkt. Klart att banvaktsstugan skulle finnas med.

Om vi börjar med släktanknytningen. Den här bilden visar min morbror Helge Wikström. Han flyttade från Söderhamn 1938 för att bli banvakt i Markusbo. Han blev där god vän med min far, Sten Bylén. Helge hade även en syster, Tekla. När Tekla mötte Sten så gick det som det gick…

Men farsan var väl förtrogen med Markusbo redan innan Helge flyttade dit. Där växte nämligen hans bardomsvän Einar Andersson upp.

Einar Andersson blev så småningom flygmekaniker, och 1947 var han med och levererade 16 stycken B17-plan till det etiopiska flygvapnet. Flygpersonalen skulle sedan fraktas hem i ett flygplan av typen Bristol Freighter. Vid Amalfihalvön i Italien kom flygplanet in för lågt och kraschade mot berget Monte Carro. Av 25 ombordvarande omkom 21, däribland Einar Andersson från Morshyttan.

Som liten hörde jag ofta mina föräldrar tala om olyckan och om hur farsan var byns representant vid Einars begravning i Östersund. I och med modellbyggandet kom jag åter att intressera mig för olyckan och hösten 2016 reste jag ner till Amalfihalvön och klättrade upp på Monte Carro där man placerat ett minnesmärke över olyckan. Och här står jag vid minnesmärket. Modelljärnvägshobbyn innebär alltså inte bara att man stänger in sig i sin kammare och kör tåg. Nej, den kan även leda till att man plötsligt står på den bergstopp i Italien där Einar Andersson en gång förolyckades.

… och över Markusbo, på min anläggning, svävar den Bristol Freighter vari Einar Andersson gjorde sin sista resa.

Historien om Markusbo, släkten, Einar Andersson och olyckan i Italien finns även berättad på filmer som jag laddat upp på Youtube. Här kommer direktlänkarna till dessa:

Markusbo och släkten, här.

Markusbo och Einar Andersson här.

”I spåren av en katastrof”. Besök i Italien.

Del 1, här.

Del 2, här.

Del 3, här.

Sjuttioårsminnet av olyckan, här.

Med Tord och Birgitta i Markusbo, här.