Rossbergahörnan

Ja, då har jag alltså redovisat läget på de utlokaliserade delarna av Nya Rossberga. En uppmärksam betraktare har kanske noterat att på dessa delar är husen färdigbyggda, grundfästa och marken är strösslad. ”Nästan-färdiga” skulle man kunna säga men det saknas ändå en hel del detaljer såsom figurer, cyklar, tunnor med mera.

Men hur är då läget i den del av Nya Rossberga som inte är utlokaliserad, alltså själva Rossbergahörnan (eller jag kanske borde säga ”lekhörnan”)? Och hur gick det med jubileums/invigningsfesten den 29 juni 2019? Det ska jag försöka redovisa nu.

Rossbergahörnan är tyvärr långt ifrån färdig. Eller tyvärr, och tyvärr…det är ju byggandet som är kul… Hur som helst insåg jag rätt tidigt att hörnan inte skulle bli färdig till invigningen. Jag beslöt att i alla fall att försöka få all terräng strösslad och grusad och det lyckades jag med. Husen förblev dock i mockupstadiet och det här är den vy som mötte mina gäster vid invigningsfesten.

Festen blev i alla fall mycket lyckad och bristerna i Rossbergahörnan kompenserades till fullo med dragspelsmusik. Här har vi alla glada gäster som bjöd på sig själva och gjorde denna dag till ett fantastiskt minne för mig.

Jaha, och efter festen, då?
Man kan väl säga att luften gick ur mig en del, så det dröjde ända fram till september innan jag ägnade anläggningen någon vidare tanke. Men då var jag nästan tvingad att börja. Vaddå tvingad? Jo, jag skulle tillverka ytterligare björkar av häckspirea och dessa måste plockas i rätt tid, sedan de vissnat men innan de torkat. Här ses jag på spiréaplockning i Rossberga. I huset i bakgrunden föddes min far 1914.

När spireorna var ”björk-omvandlade” hemma i verkstaden var det dags att börja ägna sig åt husen.Frigolitmockuperna måste ju bytas ut mot ”riktiga” modeller. Och var skulle jag då börja. Jo, jag valde att börja med huset i bakgrunden på bilden ovan. Klassisk mark, så att säga. På bilden här nedanför har huset nummer 1. Numera är huset rött men 1959 var färgen ljusbeige.

De övriga husen på den inringade sektionen är mjölnarbostaden (nr 2), mjölnarens lagård (nr 3) och sågen (nr 4)

Det första av de fyra husen var färdigt i oktober 2019 och det sista i januari 2020. Under resans gång hade jag upptäckt att husens placeringar måste justeras en hel del så det var bara att ta ner sektionen i källarverkstaden och börja schakta. (Det är mycket ”gör om, gör rätt” i den här branschen…☹)

Den 6 februari satte jag tillbaka sektionen på anläggningen och då såg de fyra husen ut så här

Vid det laget hade jag blivit ganska byggtrött. En del andra saker som behövde göras här hemma hade blivit liggande och jag beslöt att ta en timeout för att ta itu med dessa. En av uppgifterna jag ålagt mig var att ”föra fram hemsidan till nutid” som jag skrev i översta inlägget i menyn. Och ja, nu tycker jag att jag fört fram ”Berättelsen om Morshyttan – Rossberga 1959” till nutid.

Under rubriken Lilla Morshyttan har jag har gjort en genomgång, utrensning och komplettering av det gamla innehållet. I en helt ny avdelning, ”Nya Rossberga”, har jag berättat om det som blivit gjort från 2017 till nu.

Att berätta heltäckande om 24 års modellbyggande låter sig knappast göras på en hemsida. Det skulle bli alldeles för mastigt och oöverskådligt. Men mitt byggande finns utförligare beskrivet på annat håll. Om det handlar nästa sida.