I mitten av 50-talet köptes det in två stycken bordtennisbord till Blåbandslokalen. Hur detta finansierades vet jag inte, men här kanske någon läsare kan ge besked. En kväll i veckan var det så, under några år, pingiskväll i Blåbandslokalen.
Men 50-talet handlade inte bara om lättsinniga nöjen. Nej, även folkbildningsidealet, med ordentliga föredrag, levde och frodades. Man kunde till exempel få möta en missionär som visade skioptikonbilder och berättade om ”Kongos infödingar”.
Riktigt medryckande blev det om någon föredragshållare också hade en film att visa. Vi är säkert många som minns det karaktäristiskt fladdrande ljuset, surret från projektorn och det burkiga ljudet ur högtalaren i filmprojektorns lock. Allt detta ackompanjerat av det hemtrevliga knastret från järnkaminen i hörnet vid dörren.
Rossberga Blåbandsförening hade också ett eget bibliotek, beläget i ”Lilla salen”. Utbudet var väl lite färgat av ”nykterhetsförening på kristen grund” men det fanns ändå en del läsbart även för en äventyrslysten grabb som jag. Stevensons ”Skattkammarön”, lånade jag där en gång och hur det nu kom sig så blev den aldrig tillbakalämnad. Länge skämdes jag över att min bokhylla besudlades av stöldgods, men nu får man väl ändå anse att brottet är preskribierat. Idag är jag, skam till sägandes, rätt nöjd med att mitt slarv och min ohederlighet troligen räddade denna klenod till ett fortsatt liv på hedersplats i min hylla.