Rappens

Det blev alltså en extra väg som ledde förbi Småskolan men vart tog den sedan vägen? Det vore ju roligt med ett ställe där vägen faktiskt slutar och inte bara försvinner ut i något sorts granskogs-universum.

Och Heureka! Halvvägs mellan Rossberga och Uvberget finns ett ställe där vägen slutar med en vändplan. Ett ställe som dessutom har en särskild plats bland mina barndomsminnen. Jag talar alltså om Rappens. I huset Rappens bodde "tant Ingeborg". Hon hade två vuxna söner som var singlar och idrottsintresserade. Sigurd bodde hemma och Adolf jobbade i gruvan i Intrånget och var hemma periodvis på sina ledigheter. "Pojkarna" syns på den här bilden som jag fått från Rolf Pousette.

                                  På en gammal diabild som jag tog på åttiotalet såg bostället ut så här:

Då, på åttiotalet fanns fortfarande lagården kvar. Idag är den borta så här blev ovanstående bild en viktig pusselbit när jag skulle bygga stället i modell.

På modellen ovan, som ju ska föreställa 1959, har jag försett skorstenen med en TV-antenn. Är den inte onödigt hög?

Jo, så här låg det till:
Eftersom "pojkarna" var idrottsintresserade så skaffade de en TV till fotbolls-VM 1958. Faktum är att jag såg VM-finalen hos dem.
(Det var den första fotbollsmatch jag såg och även den sista. Trots att man som nioåring tycker att livet är ändlöst kände jag att det ändå var för kort för att slösas bort till att titta på denna händelselösa verksamhet.)

TV:s barndom... Perry Mason, Stora Famnen, Sigges cirkus, Wilhelm Tell, o.s.v. Allt detta tittade man storögd på hos Rappens som alltid höll dörren öppen för nyfikna grannar.

Den höga antennen, nu då...? Jo, Rappens låg lite illa till vad gällde TV-mottagningen. Och vid den här tiden fanns bara en TV-mast man kunde rikta antennen mot : Nackamasten? Det var långt mellan Rappens och Nackas så var man tvungen att hissa upp antennen osannolikt högt. Jag vill också minnas att man var tvungen att montera staglinor för att inte skorstenen skulle brytas sönder i de våldsamma snöstormar som alltid rasade på 50-talet. Trots dessa arrangemang var TV-bilden rätt bedrövlig. Man kan nog säga att det snöade värre på TV-rutan än utomhus.

Helt klart är att huset är en del av både min och TV:s barndom och därför måste finnas med på anläggningen.