Vilvallen

                         På en av mina första skisser slutade en av vägarna i Nya Rossberga med ett frågetecken.

Så kan vi ju inte ha det. Antingen leder vägen någonstans eller så får den försvinna ut ur bild. Här valde jag nu i stället att låta vägen korsa järnvägen och sedan försvinna ut från anläggningen. Genom detta fick också ån ett annat lopp och korsar järnvägen en bra bit längre åt höger.

Och nu kom nästa idé!

Om man följer Näsbanan söderut, en knapp kilometer från själva byn Rossberga, kommer järnvägen att korsa Höksmossån. Nu låter vi alltså "kombi-ån" Täftån/Årängsån byta namn och även flyta i riktning mot sig själv. Ni hänger väl med? Nere vid bron låg området Vilvallen. Se skissen ovan!

Idag är husen helt jämnade med marken men när jag var liten stod de kvar fast de var öde. Bostadshuset och uthuset har bokstäverna B och C på skissen ovan. Huset A hyste en gammal smedja och snickarverkstad som tog sin kraft från ån. Att det här var en fruktansvärt spännande plats att utforska behöver jag väl knappast nämna. I början av 70-talet var jag dit och tog några diabilder. Här ser vi bostadshus och uthus i ljuset från en lågtstående decembersol.

Dessa diabilder skulle jag nu kunna utgå ifrån och försöka återskapa Vilvallen. Här ser vi frigolitmockuperna utplacerade i ett provisoriskt landskap. Vilvallen ligger som synes alltså mellan Nya Rossberga och Småskolan.

Min plan var att bygga allt som ruiner eftersom det var just detta som var så spännande när man var grabb. Här ser vi de färdigbyggda husen i ett ganska färdigbyggt landskap.

Vilvallen är ett bra exempel på hur det ena kan ge det andra när man bygger en anläggning. Från början hade jag inga som helst planer på att Vilvallen skulle finnas med men när jag började fundera över den mållösa vägen drabbades jag som av en uppenbarelse och nu är detta oplanerade barndomsminne ett blickfång på min anläggning.